Hemligheten bakom att behålla lugnet i svåra situationer är att inte vara fast i negativa tankemönster eller alltför fasta ramar.
Om vi tänker oss att vi har en whiteboardtavla kan vi rita både något vackert eller något fult på den. För whiteboardtavlan spelar det ingen roll vad vi ritar på den. Tavlan har inget begrepp om skönhet eller fulhet. Den har - med andra ord - inte någon sinnesram som dömer eller klamrar sig fast vid än det ena, än det andra. Tavlan förblir istället opåverkad och fri oavsett vad som ritas på den.
Vi människor, å andra sidan, håller oss fast vid ramar om bra och dåligt. Det är så vi ser på och agerar i världen. Vi söker det "goda" och undviker det "dåliga". När vi anser att något är vackert eller önskvärt, strävar vi efter att få det. När vi anser att något är fult eller oönskat, gör vi allt för att undvika det.
Hur mycket vi än försöker, kommer det alltid att ske saker i världen som går på tvärs med våra föreställningar om vad som är bra eller rätt. Sånt är livet. Världen kommer aldrig att passa våra föreställningar. Om vi fortsätter att låta våra ramar diktera hur vi ska känna i varje situation, kommer vi att befinna oss i en ständig inre berg-och-dalbana. Det är en naturlig följd av ett sådant tänkesätt. I det långa loppet riskerar vi hamna i hopplöshet eller galenskap, i varje fall när många, i vårt tycke, "dåliga" eller "hemska" saker sker.
Om man hårdrar det hela är skulden till vårt lidande således inte världen som sådan, eller vad som händer i den, utan oss själva, vår egen reaktion till den. Det finns säkert en och annan som säger att det inte finns så mycket att göra åt detta, eftersom det är vår mänsklig natur att döma världen enligt våra normer och att vi under alla förhållanden bör sträva efter att göra världen bättre.
Även om det är korrekt att alla har sina normer, underlättar det om vi försöker att se saker ur ett större perspektiv. Från en objektiv synvinkel finns det inte något som i sig är bra eller dåligt. "Bra och dåligt" existerar blott som begrepp i vår sinnesvärld. Det betyder att om vi skulle kunna knäcka ramarna för dessa föreställningar (bryta oss fria från vår sinnesvärld), skulle vi utan tvivel se världen på ett annat sätt. Vi skulle bli fria. Nu uppstår frågan, är det möjligt och i så fall hur?
Det finns det ett sätt. Det tar tid och kräver tålamod, men det går. Jag pratar givetvis om meditation. Genom att meditera tömmer vi sinnet på tankar, begrepp, stress och lidande. Genom att rensa sinnet på denna röra av sinnesbegrepp återfår vårt sinne gradvis dess ursprungsform som är fritt från tankar och begrepp.
I det tomma sinnet förenas intuition, visdom och handling i vad vi kan kalla naturens flöde. Istället för att följa våra koncept och tankar, följer vi naturens flöde. I detta flöde finns det inga blockeringar eller lidande, så vi kan lätt anpassa oss till situationer som är utmanande för oss. Vårt sinne blir flexibelt och vi upphör att benämna svårigheter som "svårigheter" eller "hinder". Man kan säga att svårigheter upphör att existera och vi hittar vägen framåt på ett annat sätt, utan att fastna lidande eller beklagan. När vi upptäcker detta har vi samtidigt gjort världen bättre för att vi har fått tillgång till en större intelligens.
Det är idag många som mediterar och inser att det förhåller sig på detta sätt. Jag är tämligen säker på att det bara är en tidsfråga till dess de gamla sätten att se på och hantera världens bestyr, d.v.s. med ett sinne fullt av koncept, inte längre kommer att vara meningsfullt. Vi kommer istället att agera med visdom, med naturens flöde.
Börja meditera. Praktisera flitigt och uppriktigt, och jag vågar lova att ni kommer upptäcka ett helt nytt - och vackert - sätt att se på och leva i världen.
Comments