Mörkret inombords

Det finns ett mörker i oss alla. Jag har sett det hos andra, och jag har sett det i mig själv. Ibland är det starkt och skrämmande, ibland bara en skugga i bakgrunden. Men det finns där – tills man vågar möta det.

Det kan ta sig många uttryck: ilska, hat, självhat, starka dömanden, ensamhet, bitterhet, hopplöshet eller självrättfärdighet.

För vissa är det här mörkret ständigt närvarande, för andra visar det sig bara ibland. En del av oss kämpar med att hålla det på avstånd, medan andra uppslukas av det. Det kan vara tungt att bära och svårt att hantera. Ofta skäms vi över de här känslorna – ibland så mycket att vi inte ens vill kännas vid dem.

Meditationen ger oss ett nytt sätt att möta dem. Genom meditation går vi inåt, ser vad vi faktiskt bär på och släpper taget om det, steg för steg i vår egen takt. När vi gör det sker en gradvis förändring: ilska och hat övergår i acceptans och förståelse. Dömanden mjuknar till empati. Ensamhet blir till stillhet, bitterhet till självkärlek. Hopplöshet byts mot tillit och självrättfärdighet mot ödmjukhet.

Resan är inte alltid behaglig. Det kan ta emot att se sitt eget mörker – ibland känns det som att hela inre landskapet skakar. Under de år jag guidat meditation har jag märkt att vissa slutar just där: när det börjar röra sig i sinnet och det man tryckt undan kommer upp till ytan. Min uppgift som guide är då att påminna om att detta är ett gott tecken. Det betyder att något håller på att lossna. Att mörkret stiger upp är samma sak som att det är på väg ut.

När det väl släpper infinner sig en lättnad och en klarhet som många inte upplevt förut. Saker klarnar, sinnet blir stilla, och tilliten växer – till sig själv, till metoden, till livet. Då vill man fortsätta, steg för steg, med det här arbetet som ytterst handlar om att befria sig själv. Jag kan stötta och vägleda, men själva arbetet måste man göra själv: att meditera regelbundet, att vara ärlig med sig själv och våga se vad man bär på. Att förneka eller fly bort från det gör bara att det ligger kvar.

Det här är en resa som i någon mening väntar på oss alla. Jag ogillar uppfordringar om att man ”borde” och ”måste” göra denna meditation, men när man väl inser att tankar och känslor inte är verkligheten – då blir det nästan omöjligt att inte fortsätta. Varför skulle man vilja hålla fast vid mörker, när det finns en väg ut ur det?

Meditation handlar i grunden om att upptäcka vem man är. Det finns en skatt inom oss som väntar på att få levas. Meditationen hjälper oss att hitta dit. Steg för steg.

Michael