Jag läste en intressant artikel i Dagens Nyheter som handlade om forskning kring oro. Enligt den forskningen ska man inte försöka sluta oroa sig, utan istället hitta ett bra förhållningssätt till den.
I artikeln uttalar sig psykologerna och forskarna Erik Andersson och Tove Wahlund, författare till boken Orosboken, om hur man på ett bra sätt kan hantera sin oro. Utifrån sin erfarenhet och de behandlingar de kommit i kontakt med har de utarbetat fem steg för hantering av oro:
Skilj på hjälpsam och ohjälpsam oro.
Bestäm en tid när du försöker lösa problemet som orsakar den ohjälpsamma oron. Testa lösningarna och utvärdera dem.
Upptäck vilka ohjälpsamma kontroller som oron orsakar. Prova att göra dem mer sällan eller vid bestämda tider.
Oro som rör problem som inte går att lösa. Försök att frikoppla orostankarna genom att få mer distans till dem, det blir mer tydligt att det är tankar och inte sanningar.
Konkurrera ut oron med en aktivitet som kräver ditt fokus.
Det program som författarna till Orosboken har utvecklat påminner till en viss del om hur vi hanterar oro genom meditation.
En väsentlig skillnad i förhållande till hur vi betraktar orostankar inom meditationen är insikten att alla våra tankar är föreställningar. Det betyder inte nödvändigtvis att tankarna är felaktiga, utan att de helt enkelt inte är, och aldrig kan vara, objektivt sanna; våra tankar återspeglar bara vårt subjektiva sätt att uppfatta världen.
När vi släpper våra tankar – oavsett om de är oroande eller inte – upplever vi både lättnad och intuitiv visdom om hur vi ska lösa det som ligger framför oss. Det blir naturligt att skilja vilka tankar som saknar relevans och inte kräver handling från sådant som vi behöver agera på. Många situationer kräver faktisk handling för att förbättra vår situation, och det blir lättare att ta itu med dem när vi har rensat vårt sinne från distraherande orostankar.
Författarna till Orosboken anser att det inte är möjligt att bara "sluta oroa sig". Det håller jag helt med om. Enligt min erfarenhet är det faktiskt bättre att göra tvärtom, nämligen att tillåta sig att verkligen känna oro. Om man försöker ignorera eller förtränga oron blir den oftast bara värre och leder inte till någon personlig utveckling.
När jag guidar våra medlemmar på centret – särskilt efter att de har lärt sig metoden väl – uppmanar jag dem att tillåta sig att oroa sig så mycket de kan, samtidigt som de släpper taget om tankarna. Det krävs mod att betrakta sina tankar för att kunna frigöra dem. Meditationen är verktyget för detta, och ju mer vi släpper, desto lugnare blir vårt sinne automatiskt. Det är en process där man över tid märker att de tusentals bekymmer man tidigare hade minskar. Många av våra mediterande märker att de förblir förvånansvärt lugna, utan att för den skull vara likgiltiga, även i stressiga situationer som ekonomiska svårigheter, konflikter, sjukdomar eller dödsfall.
Mot bakgrund av detta tycker jag att de tips som artikeln lyfter fram är bra, men samtidigt kan jag inte undgå att tycka att Anderssons och Wahlunds metod framstår som lite för komplicerad. Givetvis bör man ha i åtanke att psykoterapi och meditation har olika syften. Terapin söker ge oss ett sätt att hantera oron och leva ett bättre liv, medan meditationens syfte är att hitta vårt sanna jag, det som är fritt från oro och därmed naturligt tillfreds. Min uppfattning är att meditation går rakt på sak när det gäller att ta itu med oroskänslor, medan terapin möjligen kan ses som ett lite mjukare sätt. Jag tror dock att det djup som meditationen ger är oöverträffat om man ger det en ordentlig chans.
Om man skulle tillåta sig att skapa ett femstegsprogram för hur man kommer tillrätta med orostankar genom meditation skulle det kunna se ut något i stil med följande:
Bli medveten om dina tanke- och känslomönster genom att blicka inåt.
Rygga inte för dina negativa tankar, låt dem snarare komma till dig och våga se vad de egentligen säger dig, dvs. vilken rädsla de ger uttryck för.
Släpp dem med hjälp av meditation.
Ta varje chans att släppa, både när du sitter och mediterar och även i det vardagliga livet. Meditationsmetoden kan alltid användas och varje situation är perfekt för dig!
Repetera och gör så under en längre tidsperiod. Låt meditation bli ett naturligt inslag i ditt liv.
Från ett meditationsperspektiv är det inte nödvändigt att skilja på produktiv och icke-produktiv oro. Man behöver heller inte avsätta särskild tid till att oroa sig. Man släpper istället konstant sina orostankar, något som man kan göra både sittandes i lugn och ro, och i vardagslivet. Låt säga att vi stöter på en situation i livet som gör oss oroliga: så bra, detta är ett gyllene tillfälle att släppa dessa tankar! Och ju mer man mediterar, desto mer naturligt och enkelt blir det att alltid släppa sina tankar.
Meditation är inte svårt och i takt med att man släpper sina orostankar hittar man snart en väg framåt med hjälp av den visdom som framträder när de negativa tankarna försvunnit. Det enda man behöver lära sig är hur man hela tiden kan släppa sina tankar. Insikten om att detta är möjligt ger helt nytt perspektiv på tillvaron och livet. Så, hur åstadkommer man då detta? Det är precis det vi lär ut på Stockholm Meditation. Som alltid rekommenderar jag alla att börja meditera.
Michael
Comments