Att gå upplysningens väg är inte alltid så lätt som det låter. Det finns givetvis stunder av klarhet och stark glädje, men det dröjer inte länge innan livet åter ger oss svårigheter. Det är då vi frågor oss själva varför det händer just mig. Vi blir arga, rädda eller frustrerade av att befinna oss i en situation som är allt annat än behaglig. Vi börjar tvivla på vår utveckling och inre visdom.
Det mänskliga livet med dess svårigheter upphör inte bara för att vi har fått en högre insikt om något eller beslutat oss för att följa vägen mot fullständighet, Sanning och total upplysning. Vi blir inte omedelbart något slags ljusets varelse som med ett fromt leende tar oss an alla livets svårigheter. Alla som ägnat sig åt meditation en längre tid vet detta, men varför är det så att vi ändå fortsätter att meditera?
Att gå igenom svårigheter utifrån perspektivet att lära sig, växa och förstå är det som ger svårigheterna mening.
Det betyder att man går igenom svårigheterna, observerar dem och känner efter utan att för den skulle älta dem eller att låta dem hemsöka en under resten av livet.
Det betyder att man ser ett nytt perspektiv av sig själv eftersom man tvingats lämna sin bekvämlighetszon.
Det betyder att man inser vilken typ av människa man är och vilka bindningar man har, så att man kan släppa taget och bli fri inombords.
Det betyder att man inser att ens uppfattning om livet bara varit ens egna perspektiv och att man kan övervinna svårigheter och hinder samt acceptera något nytt.
Det betyder att ens tårar inte är meningslösa eller förgäves. Man gråter för att rensa sinnet; ens sorger och smärtor smälter bort när man gråter uppriktigt.
Det betyder att nästa gång som någon befinner sig en liknande situation kan man verkligt trösta och säga ”Jag förstår, men det finns en väg ut och du kan övervinna det här”.
Det betyder att man växer och övervinner sig själv istället för att gå sönder.
En människa som gör på detta sätt förstår och läker andra. Hon bär inte en ärrad själ, dömanden eller ilska. Hon går alltid vidare, lär sig och läker. Hon hatar inte dem som gjort henne illa därför att hon förstår att hatet är hennes eget; hon vet att hon behöver släppa hatet. En sådan människa vandrar den rättmätiga vägen. Ständigt så, oavsett vilken situation hon än befinner sig i.
Kom ihåg att svårigheter är en del av att vara människa och att de har mening om man hanterar dem med uppriktighet och klarhet.
Sådan är människans väg mot upplysning.
Hildur
Comments