Hur kan vi älska oss själva? Vore det inte skönt att slippa klanka ned på oss själva hela tiden, att sluta ifrågasätta om vi duger, sluta banna oss själva för misstag eller oroa oss för vad andra tycker om oss?
Vi har alla en viss grad av mörker inom oss. Ett mörker som bottnar i känslor av otillräcklighet. Denna otillräcklighet kan vara smärtsam att hantera eller att ens kännas vid. Vi kan gå långt för att dölja otillräckligheten för oss själva och andra. Ofta kommer detta till uttryck i att vi jämför oss med andra, att vi tävlar och måste vara bäst, att vi blir överdrivet självkritiska eller knyter vårt värde till vår prestation eller anseende.
För att komma tillrätta med detta behöver vi ta itu med mindervärdeskänslorna. Vi behöver släppa taget om dem. Det kan vi bara göra om vi slutar att rygga för dem.
En bra start är därför att acceptera att vi har dessa mindervärdeskänslor inom oss. Tycka vad man vill, men det är så det är, just nu.
Utifrån den här ansatsen kan vi säga till oss själva att det är ok. Det är ok med mörka tankar, det är ok att känna vad jag känner. Jag tillåter mig att känna som jag känner. Sitt ned i lugn och ro med slutna ögon. Låt tankarna och känslorna vara precis som de är - oavsett hur mörka de är. Betrakta dem. Kämpa inte emot. Tänk att de försvinner in i en eld. Det blir en meditation. Gör det minst 10 minuter dagligen.
Övningen leder med tiden - låt det ta tid - till att perspektivet att ändras. Bit för bit inträder en acceptans till sig själv. Denna acceptans öppnar nya dörrar i livet. Plötsligt vågar vi säga "ja" för att vi är inte längre är så rädda att misslyckas. Plötsligt vågar vi säga "nej" för vi inte längre är rädda att bli dömda som svaga.
Vår sårbarhet har blivit vår styrka och en ny dynamik infinner sig. Andra människor öppnar upp sig mot oss. Vi upptäcker att vi inte är ensamma i vår känsla av otillräcklighet, och det som vi förut skydde hos oss själva har omvandlats till en samhörighet och ett band. Vårt liv har nu fått en ny skepnad och djup. Vi beter oss inte längre defensivt eller stingsligt, och vi har slutat att försöka projicera en perfekt bild av oss själva.
Vi kan nu börja att se oss själva som vi är, varken mer eller mindre. Och det är ok. Från denna plats av acceptans till oss själva finner vi en ro och en möjlighet att se oss själva och andra människor i något annat än i ljuset av våra egna brister. Detta är förutsättningen för att älska oss själva och andra människor.
Läs gärna mer om meditation på www.stockholmmeditation.se, där ni även kan boka en kostnadsfri introduktion.