Det är den första november. Det är blåsigt och jag är omgjuten av virvlande löv i brinnande höstfärger rött, gult och orange. Det är som att befinna sig mitt i filmen Trollkarlen från Oz, scenen där Dorothy är fast i en storm.
Våra sinnen kan också vara som en storm. Bilder från det förflutna snurrar inom oss och skapar oändliga historier. Vi bär omkring på dessa bilder och tror att de är verkliga. Likt en filmskapare förskönar och förvränger vi våra bilder.
Vilken karaktär ur Trollkarlen från Oz kommer jag att spela idag?
- Kommer jag att vara Plåtmannen Hickory, som letar efter ett hjärta?
- Kanske är jag det fega lejonet Lahr som letar efter mod?
- Eller möjligen den vilsna Dorothy som försöker att hitta vägen hem?
I slutet av den berömda filmen får vi reda på att det aldrig fanns någon trollkarl, han var en bluff. Han kunde inte ge Plåtmannen eller Dorothy något svar. På samma sätt är historierna i mitt sinne en bluff. I mitt sinnes lövstorm står inga svar att finna, det finns ingen historia som kan uppfylla mig. Och om jag ändå försöker skapa en historia förlorar jag bara mig själv i stormen.
Vi kan inte kontrollera vinden, men vi kan använda oss av meditation för att släppa taget om våra begär och behov av att skapa historier av varje bild som vi har tagit. Att släppa taget på samma sätt som löven om hösten är frihet från världens alla vedermödor och bekymmer:
- Smärta och njutning
- Vinst och förlust
- Beröm och klander
- Ära och vanära
Vi är som en kamera med våra fem sinnen. Vi har tagit bilder och skapat vår egen film där vi själva spelar huvudrollen. Vi behöver släppa taget om denna film. Kanske undrar du varför man skulle vilja ge upp en livshistoria? Människan håller ofta hårt i sina fotoalbum och skriver till och med böcker om sina liv. Inget fel i det, men vi måste förstå att sådana historier inte är Sanningen.
I sin sång ”Blowin’ in The Wind” påminner Bob Dylan oss om att svaret blåser i vinden, likt löven som virvlar i luften. När vi frigör oss från våra uppfattningar, våra idéer om det ena och det andra, våra begär och bindningar kan vi nå Sanningen. Vi inser att vi har fått detta värdefulla liv för att bli Sanning. Fria blir vi när vi gör som lövet om hösten, vågar släppa taget.
Svaret, vårt sanna hem, finns inom oss, och meditationsmetoden är vår ledsagare. Det är som Dorothy i filmen sa: Det finns ingen plats som hemma.
Antoinette
Översatt från engelska
Kommentarer