Hur slutar jag att oroa mig?

Jag brukade alltid vara bekymrad, spänd och nervös, men hittade till slut en lösning i meditation. Idag är jag lycklig och oroar mig inte mycket. I den här artikeln delar jag med mig av min historia och mina insikter.

Först vill jag säga att oro inte är dåligt. Oro och bekymmer utgör en möjlighet för oss att växa som människor, eftersom oron gör oss desperata att söka en förändring inombords. Det var så i mitt fall. Jag oroade mig för varenda lilla sak, och det drev mig till vansinne. Jag hade ständig ångest och otaliga katastroftankar inför varje enskild händelse eller val som jag behövde göra i livet.

Eftersom mitt liv var så smärtsamt försökte jag många olika saker för att hitta frid inom mig. Jag läste självhjälpsböcker, gick i terapi och deltog på olika bootcamps och retreater. Jag försökte också förbättra min miljö genom att byta jobb, lära mig nya färdigheter och träffa nya människor. Vad jag än tog mig för skedde dock ingen eller i bästa fall en marginell förbättring. Jag kände mig nedslagen och trodde att det måste vara något fel på mig. Men senare insåg jag att mitt problem var att jag inte förstod de underliggande mekanismerna i ett oroligt sinne.

Det var inte förrän jag började meditera som jag äntligen fick kontroll över mina konstanta oro. När jag mediterade, klickade det plötsligt till inombords; jag hade hittat nyckeln. Jag förstod äntligen problemet.

Oro är i grunden en eller båda av dessa saker:

(i) Mindervärdeskomplex (det underliggande tankemönstret att jag inte är tillräckligt bra, eller att jag inte klarar av det)

och/eller

(ii) Girighet/behov (det undermedvetna tanke- och känslomönstret som alltid söker efter mer, som aldrig är nöjt).

Mindervärdeskomplexet får oss att tro att vi inte kommer att klara av de situationer som vi konfronteras av i livet. Vi blir nervösa och spända. Dessutom strävar vi ofta också efter att kompensera för vårt mindervärdeskomplex genom att försöka vara bäst eller ha mycket höga förväntningar på oss själva, vilket i sin tur gör det svårt för oss att koppla av.

Jag har angett girighet som en separat punkt, men den är i själva verket också en aspekt av mindervärdeskomplexet. Girighet får oss att tro att vi ständigt måste ha mer och nå högre, annars har vi misslyckats som individer. Med detta sinne är vi aldrig nöjda och alltid bristfälliga, och vi gör stor sak av att misslyckas eller när saker inte går som vi tänkt oss.

När sinnet är fullt av mindervärdeskomplex och girighet har vi en stor benägenhet att oroa oss. Vi tar oss själva på ohälsosamt stort allvar. Det är omöjligt att leva ett lyckligt liv under dessa förhållanden. Lösningen är att befria vårt sinne från dessa grundorsaker. Hur kan vi göra det?

Kämpa inte emot

En person som oroar sig befinner sig i en ständig inre konflikt. Eftersom vi inte vill uppleva oron (vi vill vara coola, eller hur?), så stämplar vi den som "fel", förnekar den omedvetet och försöker trycka bort den. Att agera på detta sätt hjälper inte alls. Tvärtom innebär det att vi stannar kvar i, och till och med ökar, vårt lidande; det är inte möjligt att släppa oron om vi förnekar den för oss själva.

I stället för att undertrycka och förneka oron, tillåt den. I stället för att beteckna den som fel eller oönskad, låt den bara komma till dig. Oroa dig så mycket du kan. Ta till dig oron. Älska oron. Låt varje katastrofscenario spela upp sig i ditt sinne. Tillåt dig själv att bli galen. Genom att ändra din inställning på det här sättet kommer du att börja släppa taget om det inre motståndet. Det kommer att bli lättare för dig att se ditt sinne och du kommer också att sluta vara rädd för dina negativa tankar.

När du tillåter oron kommer du att börja se den från en annan perspektiv, och du kommer att upptäcka att den bara är ett uttryck för dina djupt rotade mindervärdeskänslor och girighet. När du börjar se detta är du redo att gå djupare. Bekänn för dig själv att du har många mindervärdeskänslor och stor girighet, och låt de tankarna komma upp. Du kommer att förvånas över hur självcentrerat sinnet är. Det kretsar ständigt runt "självet".

När du gör detta kommer du gradvis att börja acceptera alla aspekter av dig själv, även de mörka och oönskade. Detta är mycket befriande och kommer automatiskt att minska dina bördor eftersom du inte längre har något att dölja från dig själv.

Börja meditera

Anledningen till varför vi oroar oss är - enkelt uttryckt - att vi bär på oro i våra sinnen; dessa orostankar har sin grund i våra undermedvetna känslor av mindervärde och girighet. Den enda definitiva lösningen är att rensa sinnet från dessa tankar. Jag rekommenderar därför alla att meditera med en metod som tillåter oss att tömma ur sinnet, dvs. den metod som lärs ut hos bland annat Stockholm Meditation.

Meditation är en introspektiv och givande process. När jag mediterade började jag se mig själv från en ny perspektiv, från vilken jag kunde rota upp mina mindervärdeskänslor och girighet. Jag förändrades gradvis. Jag blev nöjd och lycklig. Jag accepterade att jag inte kunde kontrollera allt, jag utvecklade en tilltro till att saker och ting sker till det bästa, och jag slutade jämföra mig med andra. De saker som tidigare var så "viktiga" var inte längre viktiga. Jag insåg att jag hade levt inuti en drama som bara jag brydde mig om. Så dumt och meningslöst!

Sedan dess har mitt liv blivit lättare, mer glädjefyllt och mindre dramatiskt. Jag fokuserar på mitt arbete och det jag behöver göra, men jag kan också be om hjälp när det krävs. Jag kan uppskatta andra utan att vara avundsjuk, och jag arbetar effektivare och kan hantera problem på ett klokt och sansat sätt. Jag lever idag och oroar mig inte för morgondagen.

Det är viktigt att komma ihåg att detta är en process (precis som allt annat i livet). Meditation är något vi behöver göra under en längre tid eftersom det vi bär i vårt sinne är djupt rotat. Trots att det ibland kan vara långtråkigt är processen otroligt givande eftersom vi lär känna oss själva på djupet. Vi får också många insikter om livet och världen. Över tid blir man mer ödmjuk, något som leder till personlig utveckling och visdom.

När jag ser tillbaka på det kan jag se det var oron som ledde mig hit. För det är jag mycket tacksam. Jag kan nu se hur vackert och perfekt allting är.

Michael