Lycka i vardagen

Det fanns en tid när jag ständigt jämförde mig med andra. Jag såg människor som ”lyckats” och kände att jag själv stod stilla. Jag läste böcker om framgång och pengar, men ju mer jag försökte, desto mer misslyckad kände jag mig. Det var först när jag hittade meditation som något förändrades – och jag började förstå vad lycka faktiskt är.

Lycka är inte vad jag trodde

Under lång tid trodde jag att jag bara kunde bli lycklig om jag åstadkom något stort – om jag bevisade mitt värde både för mig själv och för världen. Intellektuellt kunde jag ana att den tanken var begränsande och att lycka egentligen borde vara något annat. Men känslomässigt var det omöjligt att uppleva något annat än denna ständiga kamp för bekräftelse, i tron att det var det enda som kunde ge mitt liv mening.

Tack vare meditationen började jag gradvis inse att lycka inte alls är kopplad till prestation. Livet pågår här och nu, och när sinnet är klart och stilla finns det redan en naturlig glädje och frid i stunden. Jag kan numera känna lycka även när saker inte går som jag vill, eller när jag tänker på saker i det förflutna som jag önskat att jag hade gjort annorlunda. Skälet till detta är att lyckan inte sitter i yttre omständigheter, utan i ett sinne som är fritt från oro.

Jakten på framgång som fälla och som startpunkt för något större

I jakten på framgång läste jag otaliga böcker om hur man blir entreprenör, gör karriär eller tjänar pengar. Men jag var alldeles för fast i mig själv, för ängslig och fylld av ångest för att kunna omsätta lärdomarna i praktiken – vilket bara gjorde att jag kände mig ännu mer misslyckad.

I efterhand kan jag se att mina förväntningar var orealistiskt höga och mitt synsätt på livet var oförlåtande. Minsta felsteg gjorde att jag kände mig totalt värdelös. Jag blev nedstämd, självkritisk och började hata mig själv. Det var smärtsamt, men blev så småningom samtidigt en vändpunkt för mig. Det ledde mig till att började leta efter andra vägar; det var så jag till slut fann meditationen.

Meditation – att släppa taget

Meditation lärde mig att släppa taget om de tankar och bilder jag burit på – om vad som är ”bra” eller ”dåligt”, ”framgång” eller ”misslyckande”, ”lycka” eller ”olycka”. När jag började tömma mitt sinne på dessa koncept blev det tydligt hur begränsad min gamla syn på livet hade varit.

Det hade varit ett väldigt självcentrerat perspektiv. I det perspektivet kunde jag bara vara lycklig om jag var ”framgångsrik” – vad det nu ens skulle betyda. Det var inte sant, långt därifrån. Ju mer jag släppte taget om dessa tankar – och den underliggande rädslan för att vara värdelös – desto tydligare blev det hur meningslöst det var att sträva efter att vara ”framgångsrik” eller ”bäst” enbart för min egen tillfredsställelses skull.

Det blev klart för mig att världen vilar på principer som samverkan, samexistens och tacksamhet. Verklig framgång handlar om att leva i harmoni med världen, medan strävan efter framgång endast för egen vinning går emot dessa principer och leder till lidande.

Jag insåg samtidigt att jag inte behövde vara något speciellt för att vara lycklig. Det var bara en idé som jag hade varit starkt identifierad med, och när jag såg det tydligt kunde jag också släppa den. Eller kanske snarare: det var som att den tanken släppte taget om mig. När det skedde var det som att jag kunde andas igen, som att en enorm börda lyftes från mitt bröst. Jag minns hur jag brast ut i ett skratt när jag för första gången kunde tillåta mig att vara lycklig – utan någon särskild anledning.

Lycka som en naturlig konsekvens

När vi tömmer sinnet börjar våra tankar och handlingar naturligt följa de nämnda principerna – samverkan, samexistens och tacksamhet. Alla människor har sin egen väg, men var och en som tömmer sitt sinne genom meditation kommer att upptäcka dessa grundläggande principer.

Gradvis upphör livet att kretsa kring ens egen ”framgång” och ”storhet”, liksom kring den ständiga omsorgen om vår självbild. I stället accepterar vi var vi befinner oss: våra brister, våra misstag och det som väntar framöver - både det positiva och det som kan upplevas som svårt. När sinnet förändras på detta sätt uppstår lyckan av sig själv.

Skälet till att lyckan infinner sig är att sinnet inte längre är fast i en jakt på uppfyllelse enligt en förutfattad föreställning om vad uppfyllelse innebär. Den ständiga kampen med oss själva har upphört. Det är fullt tillräckligt att leva med ett öppet sinne och vara genuina mot oss själva. Vi vandrar naturligt genom livet utan oro och med tillförsikt.

Ingen konflikt mellan framgång och meditation

I sammanhanget vill jag betona att det inte finns någon motsättning mellan att vara ”framgångsrik” i traditionell bemärkelse och att meditera. (Faktum är att jag tror att många som nått "långt i livet" ofta har en livsåskådning som ligger i linje med de tidigare nämnda principerna – det är först då en människa kan nå sin fulla potential.)

Skillnaden ligger i hur vi ser på värde. Om vårt egenvärde är beroende av prestationer, materiell standard eller status riskerar vi att bli fångar i dessa yttre faktorer. Imponerande prestationer, hög materiell nivå eller status kan visserligen vara en naturlig följd av det liv vi lever, men de är aldrig avgörande för vårt egenvärde eller vår lycka.

När allt faller på plats

Lycka i vardagen handlar inte om att vara störst, bäst eller ständigt uppnå något nytt. Den finns redan här, i det lilla och det stora, överallt omkring oss. Vi har hört detta många gånger från ”visa” personer – men det är ingenting man kan tvinga fram. Vägen dit handlar istället om att släppa det som står i vägen, framför allt rädslan för att inte vara tillräckliga som vi är.

När sinnet befrias från krav och jämförelser kan vi börja leva livet precis som det är – och det är just där lyckan bor.

Michael