Lyckan låter sig ej fångas

Innan jag började meditera var jag på ständig jakt. Jag sökte något som jag trodde skulle göra mig lycklig – en viss livsstil, status eller relation. På den tiden kallade jag det inte lycka, men i grunden var det just det jag var ute efter.

När jag kom i kontakt med meditationen tänkte jag direkt: det här kanske leder mig till lycka. Jag mediterade hårt, hårdare än de flesta, i hopp om att uppnå ett upphöjt, ”lyckligt” stadium. Tiden gick – månader, år – och jag blev allt mer frustrerad. Varför var det så infernaliskt svårt? Visst, somliga dagar kunde jag känna stark tilltro och förhoppning om att lyckan snart skulle infinna sig, men känslan försvann snabbt igen och jag satt åter fast i min frustration.

Vid den här tiden hade jag ännu inte förstått att man inte kan gå lyckans väg om man på förhand bestämt sig för hur den ska se ut. Då famlar man blott i blindo. Jag hade skapat mig en uppfattning om att lycka var att vara fri i sinnet, att känna ro, kärlek och tillit inombords. Jag var visserligen inte helt fel ute – men det var heller inte hela sanningen. Ju mer jag höll fast vid min idé om lycka, desto mer frustrerad blev jag.

Så en dag hände det. Jag fick en ingivelse: Lyckan går inte att hålla fast vid. Varför? Jo, lyckan är redan här. Lycka är världens naturliga stadium, och detta naturliga stadium kan bara ses när man släpper sin egen ram. Så snart man försöker fästa sin egen bild av lycka på världen är det inte längre lycka, utan endast en död uppfattning som man försöker klamra sig fast vid.

Möjligen kan man lura sig själv ett tag genom att hålla fast vid en idé om lycka. Det är ungefär som att tänka på något nostalgiskt medan man upplever något i nuet. Man kan känna igen känslan och kanske för ett ögonblick narra sig själv att det är samma lycka man upplever – men snart inser man att det är ett fåfängt och omöjligt spel. De gamla fina minnena kommer inte att återuppstå, för de speglar inte verkligheten.

När insikten kom var det som ett kvanthopp i sinnet. Allt är perfekt precis som det är. Oavsett vad som sker, oavsett vad jag känner – glädje, sorg, förtvivlan eller hopp – är jag lycklig, ty lyckan är alltid just här.

Michael