Att utveckla självmedvetenhet är kanske det viktigaste vi kan göra som människor. Det är först när vi blir medvetna om oss själva som kvaliteten på vårt medvetande verkligen kan börja växa, vilket gör det möjligt för oss att upptäcka en högre version av oss själva.
Notera underliggande mindervärdskänslor
Alla människor bär på underliggande mindervärdeskänslor. Detta mindervärdeskomplex utgörs av tankar och känslor som kretsar kring ett slags övertygelse om att vi inte är tillräckligt bra och att vi inte är förtjänar kärlek.
En bra startpunkt för att öka sin grad av självmedvetenhet är att uppmärksamma den inre striden mellan de underliggande mindervärdeskänslorna och våra sätt att hantera dessa känslor. Om vi kan använda meditation för att hantera den interna konflikten kommer våra sinnen att befrias, och vi kan börja förstå vår sanna natur.
Låt oss ta ett ögonblick och observera denna inre kamp. Slut ögonen och slappna av; notera sedan känslan av oro och stress djupt inom dig. Bekymmer, tvivel, otålighet, en önskan att fly - vi upplever alla detta. Vi är inte i full harmoni med oss själva.
Trots att vi alla lider av detta (i varierande grad, förstås), skäms vi ofta för det. Vi vill inte att andra ska känna till vårt inre tumult, och ibland vill vi inte ens erkänna det för oss själva. Så vad gör vi? Jo, vi försöker att dölja det.
Två typer: Förnekaren och den ängslige
När det gäller att hantera mindervärdeskomplexet kan man grovt dela upp människor i två olika typer; låt oss kalla dem "förnekaren" och "den ängsliga."
Förnekaren är ofta inte så medveten om sina mindervärdeskänslor. När förnekaren kritiseras eller blir triggad faller hen ofta tillbaka på någon av följande strategier:
Blir defensiv: Förnekaren undviker introspektion och vägrar att erkänna känslor som antyder att hen inte gjorde bra ifrån sig eller gjort ett misstag. Detta hjälper hen att hålla sina mindervärdeskänslor i shack.
Blir aggressiv: Alternativt kan förnekaren bli aggressiv för att avvärja kritik. Det här är ett effektivt sätt för förnekaren att undvika att ta tag i det som är svårt inombords (det är få människor som orkar hantera aggressiva personer). I längden leder aggressivt beteende dock till ökat inre lidande och ensamhet.
Stänger människor ute: Ett annat sätt för förnekaren att hantera sina mindervärdeskänslor är att stänga människor ute eller helt och hållet avsluta relationer med sådana människor som förnekaren upplever kunna röra upp mindervärdeskänslorna inombords. På detta sätt undviker förnekaren att konfronteras ytterligare och kan därmed lättare fortsätta att trycka ner sina mindervärdeskänslor.
Den ängslige är, i motsats till förnekaren, ofta mycket medveten om sina mindervärdeskänslor. Istället för att försöka undvika att kännas vid dessa känslor, som förnekaren gör, är den ängsliges strategi snarast att försöka lindra känslorna genom att försöka tillmötesgå känslorna.
Tillfredsställer människor: Den ängsliga typen kan gå långt för att tillfredsställa andra och vara "duktig", i ett försök att kompensera för den gnagande känslan av att inte duga eller vara bra nog. Trots att den ängsliga kanske får komplimanger och uppskattning för detta beteende känns det aldrig tillräckligt och leder snarare till utmattning.
Brottas med ångest och skuld: Ständigt plågade av ångest och skuld, spenderar den ängslige mental energi på att hantera dessa känslor. Detta leder ofta till obalanserade resultat. Personen kan antingen göra "för mycket" för att verkligen försöka att bli kvitt sina skuldkänslor eller blir helt passiviserad därför att personen upplever att hen inte "duger till något" i alla fall.
Konstant självtvivel: Den ängsliga kämpar med lågt självförtroende och konstant självtvivel, vilket gör personen spänd, nervös och skapar en inre sorg.
Även om de flesta förmodligen kan känna igen aspekter av sig själva i båda typerna tenderar man att tillhöra en typ mer än den andra. Förmågan att hantera sina mindervärdeskänslor varierar förstås också mellan individer. Vissa hanterar dem bättre än andra, och vissa upplever starkare mindervärdesskänslor än andra. Oavsett hur utvecklad man än är som människa är dock nyckeln till en ökad självmedvetenhet att notera samspelet mellan mindervärdeskomplexet och sättet att hantera (dölja) dem.
Lär känna dig själv genom meditation
Grunden i meditation utgörs av introspektion och att vara ärlig mot sig själv. I meditationen undersöker vi systematiskt vår sinnesvärld och blir medvetna om vad vi bär inom oss. Gradvis börjar vi känna igen våra mönster och hur fasta våra sinnen är. Denna process kan vara smärtsam på grund av den skam som är förknippad med känslor av mindervärde.
När vi blir mer medvetna om mönstren i våra sinnen kan vi släppa tankarna och känslorna. Detta frigör mentalt utrymme, och vi börjar må bättre. Med tiden slutar vi försöka "hantera" våra mindervärdeskänslor och börjar istället att accepterar dem. Vi utvecklar acceptans och öppenhet gentemot dem, vilket leder till mindre inre stress.
När vi börjar acceptera våra mindervärdeskänslor kan vi använda meditation som ett verktyg för att släppa dem. Detta accelererar utvecklingstakten för vår självmedvetenhet. Det gör det möjligt för våra sinnen att expandera och bli mindre knutna till förutfattade föreställningar om oss själva. Vårt sinne blir flexibelt och vi kan anpassa oss till olika situationer och människor som vi möter i livet.
Under denna resa upptäcker vi nya styrkor och förmågor inom oss själva. Frigjorda från det ständiga behovet att skydda oss själva framstår vi - i vår sårbarhet - som mer genuina, ödmjuka och modiga individer. Med insikten om att misslyckande eller ofullkomlighet inte längre är så skrämmande kan vi ta oss an de utmaningar vi möter på vår resa mot personlig utveckling.
Lyckligtvis är det således inte bara mindervärdeskomplexet som förenar oss; vi bär alla på något vackert inuti. Meditation är sättet som vi låser upp denna vilande potential - skatten - vi alla besitter. Meditation är ett banbrytande sätt för alla som strävar efter att utveckla sin självmedvetenhet och förbättra sitt inre välbefinnande.
Michael